00:34:28
Separationskänslor efter 9 år ihop.
Det känns rent utsagt förjävligt.
Hatar det jag känner så inatt helvete.
Känner mig maktlös, som allt vi haft inte betytt någonting.
Mina känslor för henne är starka och i panik.
Jag förlorar något jag hållit kärt under så lång tid och sett mig dela framtiden med.
Det känns som hon är helt känslokall. Helt obrydd.
Som verkligen inget har betytt någonting.
Jag försöker verkligen hålla ihop, men det gör så förbannat ont.
Smärtan jag känner inombords är inte från denna värld.
Det är som vi är som två främmande människor för varandra och det byggs bara en mur av distans emellan oss och jag kan inte göra någonting åt det för att minska det och få henne närmare mig.
Jag kväver min sorg då jag kan men då ingen ser kan jag inte hålla emot.
Jag frågade henne igår om hon tyckte att det här kändes rätt.
Hon svarade nej, men att det känns mindre fel än alternativet.
Det känns verkligen som det fräter i mitt bröst. Fräter och brinner och det jag känner att jag vill är att skära ut det. Det är för trasigt nu för att behålla det.
Avskyr avståndet som växer mellan oss, jag verkligen hatar det.
Från allt och framtidstankar till ingenting på ett fåtal ord som maler ner hela ens själ och spottar ut något som liknar slaktrens.