16:45:12
Finns det hopp om liv?
Jag har överlevt julen som förövrigt var en av de sämsta någonsin, har även överlevt nyår som ivarjefall innehöll något gott att äta.
Januari bestod av min födelsedag. Den enda presenten jag fick var en kladdkaka från jobbet.
Visst det var en bunt som sa grattis, men de hade troligtvis inte sagt grattis om de inte hade blivit påminda av facebook. Ja var även tyst om det hela. Ville inte måla upp något och sedan bli bevsiken så jag la ribban lågt som fan. Men det gör inte känslan bättre att man känner sig ouppskattad.
Jag kanske bara är negativ, men det känns lite som att det bara går baklänges nu.
Känner mig instängd, avskydd, som en monster, som allt man gör är fel. Ständig uppförsbacke.
Har så många regler jag måste följa att det är svårt att hålla reda på dem längre.
Att ständigt höra vad man inte får/ska göra bara trycker ned en, aldrig få höra vad man får göra eller ska göra eller vad man vill göra.
Aldrig få andas normalt, ständigt ha känslan om att man gör något fel och bli påmind om det.
Jag, min lust, mina känslor, min vardag är påväg åt helvete.
Försöker hålla hårt i min lust, men varför?
Översexuell? Kan inte påstå det...
Försöker hålla mig och oss över ytan, men jag har börja ifrågasätta varför, ingen annan bryr sig ju.
Som grädde på moset är det -30 ute just nu.
//My life as oversexual\\