21:50:35
Egentid dag 2
Denna dag har varit lite av en resa från att känna ingenting till att känna att tårarna varit nära till att känna saknad.
Jag vaknade till när städpersonalen kom och knacka på och försökte låsa upp och ta sig in på rummet men jag hade låst dörren så de tog sig aldrig in. Vände mig om och somna om igen.
Morsan ringde nångång innan lunch medans jag sov, jag svarade och pratade med henne i sömnen typ. Har varit lite seg idag, somnade rätt sent eller tidigt beroende på hur man ser det.
Sen efter jag klev upp så drog jag på mig kläderna för att fara hem till morsan och käka "frukost" *host* lunch med henne.
Satt där och pratade om lite grejer om vad som sker och hur jag ser och känner kring separationen med möbler, lägenheten, pengar och allt som en separation innebär. Har upptäckt att de är rätt många människor som gärna väljer att skapa en tvist i en separation, Bråka om vem som ska ha soffan eller bostaden osv. Jag och hon är inte ovänner och det sista jag vill är att skapa en konflikt med en människa jag har känslor för. Jag vill inte göra henne illa och att bråka om en möbel eller kräva henne på pengar för att hon ska behålla en möbel är bara förbannat onödig drama som inte leder till något bra.
Jag var nära till tårar då jag satt där hos morsan och pratade om detta.
Sen la jag mig i soffan och hade TV´n på i bakgrunden medans jag pratade med lite folk över messenger och funderade samtidigt på saker som skett, saker som är påväg att ske, på hur jag skulle vilja att vissa saker kommer bli.
Vad mitt hjärta säger och önskar.
Det är vissa saker som jag skulle vilja förklara för henne, men vet inte om det ens skulle spela någon roll. Men jag vill ändå att hon verkligen ska förstå hur jag menade för den uppfattningen hon har är inte korrekt som det verkar.
Så jag har funderat en del kring det.
Blev gode seg av att ligga i morsans soffa, låg mer eller mindre och väntade på att min bror skulle komma hem från jobbet så skulle vi ut och äta. Stal han från hans tjej på alla hjärtans dag.
Under min vistelse här som jag bodde i min ungdom så har jag fan insett att jag känner ingen här längre, inga vänner att umgås med. Har en släkting som jobbar på hotellet som jag strösurrat med men i övrigt ingen annan. Morsan är ju dessutom halvdöv så hon hör ju knappt vad man säger. Min vän som bjöd på rummet är på utbildning så han är inte ens här så jag har inte kunnat sitta och ta en drink med honom efter stängning eller nå.
Så det har varit lite ensamt men samtidigt lite små skönt att få låta tankarna gå men även jobbigt.
Känslor är fan inte lätt, vet inte men jag får för mig att jag känner mer än "normala" människor. Men vad vet jag?
Kanske bara träffar introverta människor som håller allt inom sig medans jag är en sådan som inte gör så. Jag visar vad jag känner rätt öppet och agerar ibland efter det. Kanske inte alltid det smartaste men jag vill inte dölja vad jag känner. Vill inte hålla upp en fasad om att allt är toppen hela tiden.
Ivarjefall så for jag sedan tillbaka till hotellet för en dusch innan brorsan skulle hämta mig. Vi for ut och åt på en restaurang jag varit delägare i för många år sedan. Vi åt och pratade, tror det var första gången jag hört min bror prata om lite djupare saker.
Vi var där typ 3 timmar. Efteråt så släppte han av mig på hotellet och det var då det slog mig. Hårt jävla i bröstet som en kniv.
Jag känner att jag saknar henne, jag saknar katterna och jag vill krama dem allihopa. Jag saknar henne.
Helvete, helvete helvete.
Så jag får sitta ikväll med denna känsla i bröstet och härda ut det.
För att inflika med något annat som var lite roligt så fick jag ett mail som hade rubriken "Tandkräm". Fick mig ett litet skratt av den rubriken. Haha. Så tack för det.
Så nu resten av denna kväll befinner jag mig i sängen på hotellrummet, ser film, surfar, funderar, känner och lyssnar på musik.
Orkar inte söka jobb ikväll.
Bara softa och låta känslor och tankar trilskas med varandra. Försöka bearbeta.
Dock svårt ikväll.