13:31:08
När vanans makt ger mig en käftsmäll!
Det är tyst och jag känner att vanans makt ger mig en käftsmäll och fyller mig med längtan, saknad.
Kollar på telefonen, ser att du är online. Överväger att skriva men bråkar med mig själv och övertalar mig att jag inte ska göra det. Känns inte som det skulle ge något. Om vi skulle börja om, vad skulle bli annorlunda?
Det har varit en intensiv tid då vi haft relativt mycket kontakt nästan dagligen.
Med de premisserna som fanns så var ju ett allternativ typ att hon och jag skulle fixa en lägenhet tillsammans som vi kunde ses i. Det vill säga att både hon och jag skulle stå med 2 lägenheter. Ekonimiskt hållbart? Kanske.
Men ändå.
Jag brottas ivarjefall med att inte försöka skriva till henne, brottas med det jag saknar med henne, brottas med min dragning till henne och jag brottas med vanans makt om att se alla meddelanden i telefonen.
Nu måste jag distrahera mig med annat.
Idag är lite av en pissdag och jag är verkligen ingen känslolös person, bara inse att man är en kännslomänniska och nu då jag blivit äldre så har jag börja skita i flera saker och acceptera att det är fan så här jag är.
Jag känner saker, mycket och starkt.
//My life as oversexual\\