00:18:17
När inget blir som man tänkt.
Det är lite skrattretande.
Jag och en tjej har försökt nu ett tag att hitta en passande dag för att gå på en dejt.
Nu är det ju inte så att någon av oss är stressade på något vis.
Men de gångerna vi haft möjlighet så har något kommit ivägen.
Oftast har det varit pga jobb för min del och jag har även varit förkyld och lite halvkrasslig eller så hon inte fått tag på någon hundvakt.
Idag söndag skulle vi egentligen ha setts men eftersom de behövde mig igår på jobbet så for alla mina lördagsplaner åt helvete så vi fick skjuta upp söndagen. Haha.
Hon bor inte så centralt till så inget direkt nära till något ställe att ta en enkel lunch på eller något så det blir att hon kommer hit där jag bor.
Det är mycket som sker i mitt liv just nu med jobb och privatliv.
Det är något jag gillar som fan.
Men min energinivå är lite halvlåg just nu. Kan ha med kylan, vintern och av att jag känner av lite ensamhet på ett sätt att göra.
Satt och pratade med en väldigt nära vän som nyligen skilt sig i samma veva som jag själv blev singel.
Det är inte bara en partner man tappar när man gör slut och separerar. Man tappar en typ av "familj", kontakten med svärföräldrar osv.
Så vi satt ivarjefall och prata om att känna saknad och hur jävla konstig den känslan är.
Vi satte oss i ett verkligen knasigt tillfälle om att prata om saknad dessutom.
För de senaste 2 nätterna har jag drömt om mitt ex. I dessa drömmar så saknade jag henne och vi träffades och om jag kommer ihåg korrekt så var vi som påväg att bli ihop igen.
Känslorna i drömmen satt som kvar lite efter jag vaknade, lite som svansen efter en fis.
Så jag har gått runt med känslan av att jag saknar något jag inte saknar.
Så känslan som är "saknad" är fan knasig. Vad är det man saknar egentligen?
Kom nu inte och säga att det är mitt undermedvetna som bearbetar något och att jag känner så här egentligen för det är det fan inte.
Det känns mer motbjudande än något annat med dessa eftersläpande känslor från en dröm.
Det känns mer motbjudande än något annat med dessa eftersläpande känslor från en dröm.
Jag saknar inte något som förgiftar mig.
Det jag däremot saknar är att vara kär och att känna att den jag är kär i även är kär i mig.
Det är det jag saknar.
Jag saknar att ha någon. Mina värderingar är kanske lite spretiga.
Samtidigt jag saknar något så tackar jag nej till att dejta, träffa folk på det viset, ge mig ut i dejtning världen. Jag vill (men samtidigt) inte.
Plus att det känns som ribban är så hög nu så den tjej som ska få mig att falla för henne måste pricka in 12 av 10 rätt på kriterielistan typ.
Vem fan är perfekt?
Men ja, man ska inte planera för mycket. Inte titta för långt fram. Man missar nuet.
För ett år sedan var jag ihop med en person som jag trodde jag skulle vara ihop med tills döden skiljde oss åt. Om jag kollar tillbaka på det idag så förstår jag inte hur jag orkade vara kvar.
Hur många gånger har du sagt meningen "jag kommer alltid finnas där" ??
Rätt många gånger säkerligen. Hur många av de som sagt det till dig finns kvar i ditt liv nu? Av de som du har sagt det till, hur många av dem umgås du med på den nivån längre?
Vissa människor man har i sitt liv kommer den meningen aldrig försvinna för men det gäller inte alla.
Så man kanske ska vara försiktig med att säga det till vem som helst eller omformulera sig?
Känslor alltså... Inte alltid logiska.
God natt.
//My life as oversexual\\