10:51:55
och nudå?
Jag blir ständigt påmind. Om min lust. Jag tror jag har den under kontroll men inte.
Den styr den ljuger den tisslar och tasslar.
Vet inte hur många gånger den har förstört för mig och det är säkerhet inte sista gången den kommer vara en bov för mig.
Trycka undan och ignorera den funkar inte, leva ut den funkar inte. Hitta balans? Vad är till att börja med balans?
Jag är trött på att ha den här känslan inom mig som gnager och gnager.
Känns lite som man är en insekt som sitter fast i en trång bur och av någon anledning försöker hoppa på alla vägar som leder till första bäst ljus. Man blir lite avdomnad och dum av allt.
2 bovar i mitt liv som är jag.
Min hypersexualitet som styr för mycket och min förmåga att inte kunna förklara saker på rätt sätt och säga rätt saker. De 2 kombinationerna älskar varandra men inte mig.
Det är ju rätt tydligt att jag har en förmåga att göra mig oförstådd, inte bara det som nu har hänt de senaste dagarna utan även ett dagboksinlägg på darkside jag skrev för ett tag sedan. Där folk hakade upp sig på helt fel sak och tog det personligt som att det var 100% riktat mot dem. Men vad jag skrev var hur jag kände och tyckte kring om en viss sak. Att det var jag som inte gillade vissa saker. Men det vändes som om att jag tyckte att jag inte gillade när andra personer gillade det och de gjorde fel. Fick jävla mycket näthat pga det, personangrepp och annat damp ner i min inkorg och även i kommentarsfälten.
Jag tog inte åt mig av näthatet, det var ju inte nå vidare kul att läsa tex att man gör världen en tjänst om man tar bort sig m.m. däremot jag blev lite bitter över att folk hade ingen jävla förmåga att förstå mig trots ytterligare förklaringar, om det är någon som borde förstå hur man menar är ju den som skrev det, men den detaljen hoppade alla över. Så jag dolde inlägget helt, ingen kan se det. Det var inte värt det.
Jaja. Inget mer att göra åt den saken än att gå vidare, dimper inte ner nå mer hat ivarjefall i inkorgen.
Igår var en väldigt dålig dag känslomässigt, inte bara för mig.
Min lust och min oförmåga att verkligen förmedla ett budskap var orsaken till det.
Sen så fick jag reda på en sak om min sambo som hon aldrig har nämt tidigare som inte direkt gav mig en bra känsla i magen. Om jag är orsaken till det åxå håller jag osagt men jag kan ju inte med 100% säkerhet säga att jag inte har en del i det.
Jag hatar missförstånd! Jag hatar när folk läser in, runt, över, under för mycket i något.
Det blir en sån jävla kedjereaktion av när någon misstolkar något.
Att en person misstolkar något jag säger är relativt lätt att fixa men när någon misstolkar den som misstolkade mig?
Jaja min hjärna måste ta och hantera allt detta. Måste komma fram till hur jag ska hantera mina brister för det är klart och tydligt att jag inte har någon kontroll på dem som jag trodde att jag hade.
Just nu ser jag dem som en del av mig vem jag är så på det viset ser jag mig själv som felet.
Hur förändrar man sig själv bara sådär? Hur klipper man bort en del av sig själv som inte är fysiskt?
Detta låter kanske som självömkan men jag är orsaken till problemet och även problemet.
Det är ett konstaterade från min sida att jag är ett problem.
So what now?