mylifeasoversexual.blogg.se

Förrut så brydde jag mig inte om att min kvinna såg att jag kollade på porr eller satt på DS och läste dagböcker och kollade på olika användares bilder men däremot nu är jag mer brydd ang det.

Kom och tänka på det inatt då jag satt och kollade på porr medans hon sov.

 

Jag har nu på typ automatik nästan gämt klickar ner DS eller annat jag kollar på med sexuellt innehåll då hon närmar sig och anlednigen är att jag vill inte sätta någon form av press på henne.

Hennes sjukdom har typ dödat hennes lust men min är kvar och den börjar kännas väldigt kvävd.

Så jag klickar inte bort för att jag har något att dölja, utan av den anledningen att jag inte vill att hon ska kännas ångest över att hon inte har lust åxå.

 

Har den senaste tiden kollat en del på livestreams på kvinnor som onanerar, betalar då fan inte för det, det får de andra tittarna göra. Vissa är ena jävla retstickor. Av ren slump så hade Asa Akira startat upp en stream en dag, trots att hon sa att det inte var hon men alla tittare synade det hårt. Man vet hur vissa porr-stjärnor ser ut samt att man känner gen deras tatueringar osv.

 

Jaja åter till min lust och om att den känns kvävd.

Jag har en spärr just nu och jo jag kliver över den spec på nätterna då hon lagt sig på ett sånt sätt så jag har hennes rumpa i min brösthöjd och man lixom kommer åt allt. Då är det svårt att hålla fingrarna i styr.

Spärren jag har gäller den sjukdom hon har. Jag kan inte förmå mig själv att lägga henen över mitt knä tex då hon har dagar som är totalt piss ibland. Då hon har de bra dagarna har jag den där spärren åxå.

Jag har tappat indikationen om vad hon vill. Visst läkaren sa förra gången vi var dit att vi måste börja ha sex igen för att återfå intimiteten men om vi inte är på samma spår så är det svårt.

 

Jag har nu i ett bra tag velat ge henne ordenligt med smisk och varit så nära många gånger om att be hon dra ner byxorna och lägga sig ner över mitt knä men då jag då frågat hur hon känner sig idag så har jag backat 2-3 steg igen. 

Har även läst en del om sånna där tester där par har börjat ha sex varje dag under en månad eller mer för att se vad som sker mellan dem. Det har tydligen funkat rätt bra, mer föder ju mer.

Men det svåra är att verkligen börja och "tvinga" sig själv att ha sex. Det med att tvinga sig själv till sex kan gå åt typ 2 håll, antingen att man backar och stänger igen helt eller att det blir i de forskningar som jag läst att de har börjat ha sex oftare än vad de hadde innan samt att närheten med kyssar, kramar osv blev det mycket mer av. Kommer inte ihåg då jag och min kvinna verkligen hånglade sist. Allt har som sakta avtagit ju mer dålig hon blivigt och ja jag förstår att hon inte är så sugen på hångel och sex i hennes tillstånd men det är kanske det hon egentligen behöver?

Sex utsöndrar endorfiner och vad gör dem? Jo de är smärtstillande och motverkar stress, phykisk ohälsa, bättre sömn m.m.

 

Men nu låter det som jag sitter och försöker sälja in detta men det är bara vad jag funderar på och kring.

Kan inte ljuga och säga att jag inte tänker knasiga tankar kring mitt liv och vårat liv.

Vad jag vill, vart jag vill vara kontra var jag är och vad jag gör samt min ålder på det hela.

 

Jag börjar känna att jag inte har levt. Att knappt ha råd att leva och allt man gör är att täppa igen hål i en båt som tar in mångder vatten är inte att leva.

 

Har tappat mål och riktning, tankar och planer för framtiden finns som inte med i dagens livssituation där det man kämpar för är att håll sig flytande.

 

Fick frågan tidiagre i veckan "Vad gör du om det inte blir bättre?"

Det är en bra jävla fråga. När vet men att man kommit till den punkten? 

Det känns som en mängd människor hade lämnat sin partner så fort det hade blivigt lite sur vind i motsatt riktning. Men man får ju samtidigt veta hur djup deras kärlek för den personen de lever med är och hur mycket de verkligen vill vara med den personen.

 

Det är en del som lixom har haft en hel del åsikter kring det hela och jag har då svarat med "Vad ska jag göra då?" Visst jag jobbar åt ett bemanningsföretag så mina löner gå upp och ner men det finns inte en chans jag byter bort min tillsvidaretjänst mot ett 2 månaders jobb eller mot akassa.

Jag kan inte mer en vara där för min kvinna, jobba och dra in de löner jag kan samt söka jobb samtidigt i den utstreckning jag hinner med, så återtill frågan "Vad ska ja göra då?".

Vissa tänker inte längre än vad tungan räcker, när de får den motfrågan har de insett att det de säger inte hjälper, det är inte konstruktiva kommentarer direkt.

 

Men att man funderar mycket kring sin situation gör jag ofta. Är jag rätt för henne? Är hon rätt för mig?

Är vi rätt för vårat förhållande? Det finns många gupp men för min del så svarar min hjärna med att jag vet vem hon egentligen är. Även om hon är i ett dåligt skick nu och har varit det så är hon ju inte den personen hon är nu. Men det svåra är ju att hitta och locka fram den hon är på riktigt.

 

När jag kom hem från jobbet i fredas så blev jag sjukt positivt överaskad när jag kom in i köket, hon hade startat en diskmaskin och ställt i ordning den överiga disken. Jag blev så jävla glad av att hon hade haft energin till det så det kändes i hjärtat. Jag tänkte "YES" nu börjar hon komma fram. Nu lät det där kanske illa, att jag vill att min kvinna ska diska och stå vid spisen men så är det verkligen inte. Det var bara att hon hade tagit sig energi till att göra det en sån sak, hade inte behövt vara just att slå igång en diskmaskin hade kunnat vara vadomshelt. Jag blev extremt glad och kände att nu hade hon förtjänat lite gosmisk och några orgasmer med wanden samtidigt men då slog min spärr i då jag fick reda på hur hon mådde den dagen osv.

 

Livet är en dans på rosor om rosornas skälk är gjord av taggtråd.

 

Jag skulle vilja flytta, ut och resa. Jag skulle behöva ett miljöombyte.

Större lägenhet osv.

 

Näe fan lika bra att avsluta, tappade nyss tråden då det ringde i telefonen.

 

//My life as oversexual\\